12 september

”Jag tycker att du ska skriva”, sa du där du låg i sängen. ”Skriv om det här, berätta om vår vänskap, den är verkligen värd att skriva om.”
Med de orden gav du mig en uppgift, en mening, något att hålla fast vid efteråt när mörkret hotade från alla håll, när verkligheten drabbade.
Du gav mig förtroendet och ansvaret att skriva om ditt liv och jag gav dig löftet att göra det.
Det förtroendet och det löftet vårdar jag ömt.
Jag vill skriva om allt det som var du och jag.
Om det som format oss, skapat oss, om det som förenade oss och skiljdes oss åt.
Skriva bort rädslan för att du ska blekna.
Skriva dig tillbaka till oss, din röst, ditt skratt, dina uttryck och gester.
Jag vill bära det med mig alltid, ha det nära att plocka fram när helst jag önskar.
I varje andetag.