Anna-boken

När allting känns så där riktigt förfärligt skriver jag små brev till dig i min speciella Anna-bok.
Jag gav dig den röda skrivboken på sjukhuset, dagen efter att du fått ditt cancerbesked.
Hade en tanke om att det kunde vara bra för dig att skriva.
Du hade redan en annan liten anteckningsbok just då och sa: "jag ska skriva i din bok sen, när den andre är utskriven."
Det blev inte så. Efter bara drygt en månad orkade du inte längre skriva alls.
Efter din död hittade din mamma boken bland dina saker och gav tillbaka den till mig.
Jag stod där med boken i handen. "Vad ska jag göra med den?"
Din mamma sa: "kan du inte skriva små brev till Anna i den. När du saknar henne särskilt mycket kan du ju skriva till henne och prata med henne på det sättet."
Det var fint sagt.
Och det har jag gjort.