
När jag ser denna galna bild på oss två måste jag både skratta och gråta.
Vi som är tretton år och vet precis hur framtiden ska se ut.
Som har tandställning och halvt utvuxna tänder och håret i klämmor och slitna gympaskor.
Jag saknar dig. En saknad som inga ord kan beskriva.
Och jag saknar oss.
Våra timslånga telefonsamtal om kvällarna.
Vår humor. Våra kommentarer. Våra skratt.
Saknar dem vi var och dem vi blev.
Det finns bara en väg genom sorgen, och den går rakt igenom.
Mot sorg hjälper bara - sorg...
Sa en klok Mark Levengood.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar