Minns en Annandag påsk för två år sen.
Du kom till oss i huset.
Satt vid bordet i nya tillbyggnaden och åt pasta carbonara.
Kramade katterna och drack te.
Så många gånger jag har gått tillbaka till denna dag i minnet och tänkt om det fanns något jag borde ha uppmärksammat, något jag borde ha sett, att du inte var som vanligt.
Men jag minns det precis som vanligt.
Helt ovetande om den katastrof som väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar