Farfar

Klockan tickade. Med darrande hand drog han undan några grå hårtestar från den fårade pannan. Mikrovågsugnen slocknade med ett välbekant pling och värmen stängdes av. Han vacklade fram för att ta ut den heta tallriken. Försiktigt, snubblande på de svarta alltför nergångna inneskorna. Hörapparatens slinga trasslade in sig i armen. Förbaskat också. Om jag bara kunde få ha behållit synen så… men det är så illa. Ja, det är ju femton år nu som jag har haft det så här. Sen farmor dog. Han slog sig ner på den bruna pinnstolen och bredde ut kökshandduken i knäet. Hörmikrofonen placerade han på höger sida riktad mot mig. Du kanske ska ha gaffel och kniv, sa jag och reste mig genast för att hämta. Han skrockade lite. Det är fina bitar det här, kyckling! Jag har bett speciellt om fint kött.
De ynkliga små blekvita bitarna på tallriken var egentligen höns, men han märkte ingen skillnad. Du får gärna sitta en stund till. Om du inte har bråttom. Jag kan sitta, sa jag och kastade en blick på klockan. Tjugo i fem. Regnet strilade ner längs fönstret. Mulet och trist. Grannen är inte hemma, upplyste han. Jaså?! Jag tittade tvärs över gatan. Persiennerna var nerrullade. De har inte varit hemma på hela veckan. De har någon bekant i Spanien så de kamperar väl där nere i värmen. Jag log. Den lilla maten slank i honom fort och blåbärssoppa med extra strösocker sörplades ur skeden. Jag drog fram de dammiga fotoalbumen ur bokhyllan i vardagsrummet. Det med blommigt omslagspapper bläddrade jag helst i. Du brukar ju tycka om det ja, konstaterade han. Jag mumlade och tittade på de naggade bilderna. Okända människor skrattade mot mig. Vinden virvlade i deras hår. Solen värmde deras kroppar. Gräset kittlade under deras fötter. Jag svävade i en annan tid. Den svarthåriga kvinnan såg på mig. Min anförvant. Farfar stirrade ut i luften. Omgiven av en suddig verklighet bar han sin värld inom sig. Ibland kunde jag skymta kvinnan i hans grumliga ögon. Men jag närmade mig henne aldrig. Jag slog igen albumet och stoppade tillbaks det. Jag måste gå nu. Ska hem och äta. Farfar nickade. Du ska ha tack för att du kom. Jag lade armen om hans magra axlar. Tryckte kinden mot hans insjunkna ansikte. Klockan tickade. Snart skulle kvinnan i hans ögon dö.