Första dygnen tillsammans var försiktiga och avvaktande. Min vän spenderade mesta tiden under sängen eller bakom soffan innan hon började ta sig ut på små rundor i lägenheten.
Först syntes hon mest som en grå oformlig skugga men efterhand började hon så sakteliga ta form.
Stella, som hon hette, kom till mig genom föreningen Kattkommando Syd som tagit till sin uppgift att ta hand om små fyrbenta varelser som råka illa ut i livet. Stella hade levt de sista två åren utomhus full med gödsel och skabb och blivit matad av ett äldre par. När frun i huset gick bort behövde Stella ett nytt hem, alternativet var annars avlivning. En vän till mig förbarmade sig över den illaluktande lilla hårbollen och tog hem henne, badade och medicinerade och vips så blommade hon snart ut till den mysiga och tlllgivna varelse hon egentligen var. Med sin lilla knubbiga kropp och småsura uppsyn charmade hon de flesta. Sin matte inte minst. Vi blev snart ett oskiljaktigt radarpar som spenderade många kvällar tillsammans i soffan eller fåtöljen. Att adoptera Stella kändes självklart.
Men vår tid tillsammans blev kort. Den 17 maj i år var Stella tvungen att åka akut till djursjukhuset. Efter två dagars kräkningar hade hon blivit markant sämre. Väl på sjukhuset blev det röntgen och operation. Vid operationen upptäcktes att Stella hade en tumör på levern som orsakat akut bukhinneinflammation med fri vätska i hela buken. Det fanns inget att göra utan Stella fick somna in under narkos. Min speciella lilla vän var borta lika fort som hon kommit.
Sov gott Stella!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar