För ett år sen tog jag mitt livs viktigaste beslut.
Jag bestämde mig för att skjuta på min utbildning så att jag kunde vara med dig helt och hållet.
Jag stod inte längre ut med att slitas mellan praktik, tentor och måsten när du bara blev sämre och sämre.
Allting gick så fort Anna, så rasande fort.
Jag tror ingen av oss förstod vad som höll på att hända och någonstans visste vi det iallafall.
Fram till slutet av maj hade du arbetat heltid. Nu orkade du knappt gå upp för trappan till sovrummet.
När jag tog mitt beslut trodde jag fortfarande att det handlade om månader, åtminstone till jul.
Två veckor efter att jag flyttat hem till dig dog du.
Jag är så oerhört glad över att du har funnits i mitt liv under så lång tid. För allting som vi har delat. För alla skratt och alla samtal och all stöttning och all kärlek.
Du är min stora lilla hjälte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar