Aldrig mer

Så ska vi aldrig mer sitta vid köksbordet och dricka te, du och jag och prata om allt det som var viktigt att nämna och regnet föll mot klinkern på trappan och katten spann i knäet.
Så ska vi aldrig mer promenera i skymningen just vid den där övergången mellan ljust och mörkt och himlen är hemlighetsfullt blå och luften så där speciell som när vi var barn och tittade på barnprogrammen klockan 18:00 och åt prickig korv på mörkt bröd och drack varm choklad i bruna keramikmuggar.
Så ska vi aldrig mer äta varma baguetter på Zeke´s och dela på en sådan där stor kanelbulle som täcker hela tallriken.
Och aldrig mer ska vi tala i telefon halva natten och beröra alla viktiga saker i det innersta inre. Och aldrig mer ska vi skratta åt allt det fåniga och dumma och lustiga och aldrig mer uppröras över det orättvisa och knasiga och aldrig mer kivas om politiska angelägenheter eller analysera det senaste i dagstidningen eller tetas och gnabbas om oväsentligheter.
Aldrig mer ska vi minnas skoldagarna och lekarna och ridlektionerna och hemligheterna och den värld som bara var din och min.
Vi ska inte mer gå sida vid sida över den lilla träbron och in i framtiden och tänka att den skulle vara vår.