Hundratals fotografier av Anne Frank och hennes tre år äldre syster Margot klarade sig igenom kriget och har sparats till eftervärlden. Idag finns i princip alla fotona hos Anne Frank-stiftelsen i Amsterdam.
Tillsammans med Annes dagbok bidrar fotografierna till att ge en mer komplett bild av Annes liv och uppväxt, henne familj och vänner.
De påminner om en vardag, ett vanligt liv före kriget och förföljelserna.
Margot 1928
Margot Betti föddes i Frankfurt am Main den 16 februari 1926.
Hennes föräldrar, Edith Holländer och Otto Frank, hade gift sig ett år tidigare, 1925.
Familjen Frank var tyska judar och hade bott i landet i flera århundraden.
På fotografiet ovan är Margot drygt två år gammal.
Annelies Marie föddes den 12 juni 1929. Här sitter hon i knäet hos Margot, nyligen hemkommen från BB i juli 1929.
Anne 1931
Anne var ett busigt och livligt barn medan Margot var stillsam och försiktig.
De båda flickorna blev ofta jämförda med varandra och Anne fick höra att hon ska vara mer som sin storasyster. Margot å andra sidan fick ofta stå i bakgrunden av sin mer framfusiga syster.
Anne utklädd till clown 1932
Familjen Frank levde ett helt assimilerat liv i Tyskland. Annes pappa var ateist, medan Annes mamma gärna besökte den lokala synagogan och ville att även hennes döttrar skulle lära sig om den judiska religionen. Familjen hade det gott ställt trots att de förlorade mycket av sin förmögenhet under inflationen och börskraschen.
Margot 1932
Margot började i skolan 1932. Hon var en duktig och flitig elev och fick snart många nya vänner i klassen. Tillsammans med fyra andra flickor deltog hon i den judiska religionsundervisningen istället för i den kristna. Paret Frank valde att bosätta sig i ett bostadsområde som inte liknade den högborgerliga miljö där de själva växte upp. Edith och Otto ville att deras döttrar skulle umgås med barn med olika religioner och från olika samhällsklasser och på så sätt själva bli mer toleranta och fördomsfria.
Margot och Anne 1933
Under 1930-talet förändrades förhållandena i Tyskland. Fattigdom och arbetslöshet gjorde att många tyskar blev desperata. Under tiden växte ett nytt parti fram i landet - nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet med Adolf Hitler som ledare.
Nazistpartiet, som det kallades, lovade arbeten och inkomst och vann mark i ett land i ekonomisk kris. 1933 kom de till makten i ett demokratiskt val. Nazisterna menade att endast ariska tyskar skulle arbeta och bo i landet. Andra grupper som tex landets stora judiska befolkning ansågs inte längre vara en del av den tyska befolkningen.
Med olika lagar och förbud försköts succesivt judarna från det tyska samhället.
Under 1933 måste Margot sluta i skolan och Annes anmälan till förskolan förklarades ogiltlig eftersom de var judar.
Anne 1934
Under 1933 lämnade tiotusentals judar Tyskland. Bland dem fanns även familjen Frank som valde att bosätta sig i Amsterdam. Familjen Frank flyttade in i en lägenhet på Merwedeplein, ett nybyggt område i Amsterdam. Här bodde många andra judiska flyktingar.
Annes pappa startade ett eget företag som tillverkade Pektin, ett medel som används vid marmeladtillverkning, och flickorna Frank började i holländsk skola.
Margot och Anne 1934
Margot pluggade flitigt och blev snart en av de bästa eleverna i sin klass. Hennes föräldrar hade valt att placera henne i en traditionell flickskola för de trodde att det skulle passa den blyga och försiktiga Margot.
Anne 1935
Efter ankomsten till Holland började Anne på Montessoris förskola. Montessoripedagogiken passade den rastlösa och livliga Anne. Här behövde inte barnen sitta stilla hela dagarna och det var tillåtet att prata, om det rörde skolarbetet så klart. Dessutom användes olika pedagogiska material vid inlärningen.
Margot 1935
Sanne och Anne
Både Margot och Anne fick snart nya vänner i Holland. Anne var en ganska populär flicka. Hon var busig och full av upptåg och väldigt social. Annes bästa vänner var Sanne och Hanneli. De tre flickorna hängde alltid ihop.
Anne 1937
Margot (th) med en kompis 1937
Anne med en kanin i famnen, 1938
Anne 1939
Anne, september 1939
I september 1939 invaderade Tyskland Polen och England och Frankrike förklarade krig mot Tyskland. Andra världskriget bröt ut.
Familjen Frank var oroliga för vad som skulle hända - skulle Tyskland invadera Holland också?
Under en period övervägde familjen att resa till USA, i synnerhet Annes mamma ville detta men Otto Frank var mer optimistisk. Holland hade varit neutralt i första världskriget och skulle säkert vara det även i detta krig. Dessutom hade ju flickorna rotat sig så bra i landet och han ville bespara dem att ryckas upp ännu en gång.
Familjen Frank bestämde sig för att stanna kvar i Holland.
Margot 1939
Anne elva år gammal, maj 1940
I maj 1940 hände det som så många hade fruktat - Tyskland invaderade och ockuperade Holland. Under fem dagar pågick stridigheter, sen kapitulerade Holland. Landet var nu under nazistiskt styre.
Margot och Anne 1940
Den första tiden märkte man knappt av att landet var ockuperat. Visserligen patrullerade det tyska soldater på gatorna, men de uppförde sig korrekt. Efterhand började dock restriktioner att införas mot landets judiska befolkning.
På fotografiet ovan är det augusti 1940 och Margot och Anne är på stranden i Zandvoort dit familjen åkte varje sommar. Detta är sista sommaren som flickorna kan åka till havet, men det vet de inte när fotografiet tas. 1941 blev judar förbjudna att vistas på stranden och alla offentliga badplatser, simhallar etc.
Familjen Frank 1941
Margot 1941
Under 1941 skärptes restriktionerna mot Hollands judiska befolkning.
Sakta men säkert inskränktes deras liv med olika lagar och förbud. Judarna fick inte längre köra bil, åka spårvagn eller cykla, de fick inte gå på teater, konserter eller bio, de fick bara handla i speciella affärer och bara mellan vissa klockslag, de fick inte umgås med icke-judiska vänner, de var tvungna att bära en gul stjärna på sina kläder när de gick ut, efter klockan åtta på kvällen fick de inte gå ut eller sitta i sin trädgård eller på sin balkong.
Efter sommarlovet 1941 fick judiska barn som Anne och Margot inte komma tillbaka till sina vanliga skolor utan fick istället börja på ett judiskt läroverk.
Anne och Margots föräldrar försökte göra allt för att deras döttrar skulle leva ett så normalt liv som vanligt med skola, vänner och fritidsaktiviteter trots det hot de alla levde under.
Anne 1941
Anne och hennes vänner försökte roa sig bäst de kunde trots att så mycket plötsligt hade blivit förbjudet för dem. De spelade pingis hemma hos varandra, gick till den glassbar där judar ännu var tillåtna och samlade på filmstjärnekort.
Anne 1942
De 12 juni 1942 fyllde Anne tretton år. Dagen till ära hade hon önskat sig en speciell present - en dagbok som hon hade varit och köpt tillsammans med sin pappa några dagar tidigare.
Anne började skriva brev till olika låtsasväninnor i sin dagbok. Oftast skrev hon till Kitty som var den vännen hon tyckte bäst om. Namnen på väninnorna hämtade hon från en av sina älsklingsböcker. Trots att Anne var en mycket social flicka kände hon sig ofta ensam och missförstådd. Många uppfattade henne som ytlig och krävande, men Anne hade också en helt annan sida. När hon skrev kunde hon vara sig själv helt och fullt och ge uttryck för allt det hon kände och tänkte.
Margot
I början av juli 1942 började deportationen av Hollands judiska befolkning. Margot Frank som var sexton år vid denna tid var en av de första som fick en kallelse. Där stod att hon skulle infinna sig för transport till arbetsläger. När denna kallelse kom bestämde sig familjen Frank för att genast gömma sig. Planen på att gå under jorden hade flickornas föräldrar förberett i hemlighet under flera månader och flyttat över möbler och andra förnödenheter till gömstället.
Den 6 juli 1942 gick familjen Frank under jorden i ett gårdshus som låg bakom Otto Franks kontor. Även fyra stycken vänner till familjen anslöt sig till gömstället efter några veckor. Otto Franks fyra anställda hjälpte de undangömda med att smuggla mat och kläder till dem.
Familjen Frank levde gömda i mer än två år. Under den tiden kunde de aldrig gå ut.
Anne skrev i sin dagbok under hela denna period och skrivandet kom till slut att bli nästan hela hennes värld då så mycket annat hade berövats henne.
Anne genomlevde en stor del av sin tonår och ungdomstid i gårdshuset. Hon kom dit som ett barn och lämnade det som en ung kvinna. I dagboken kan man följa denna process liksom hur kriget påverkade de åtta instängda. Anne skrev om vad de gjorde och läste, vad de åt, grälade om och skrattade åt. Hon skrev om kriget och förföljelserna, om rädslan för att bli upptäckta och dödade som alltid fanns med de instängda, om tristessen och hopplösheten, om frigörelsen från föräldrarna, om en spirande längtan efter kärlek och bekräftelse, om framtidsdrömmar och planer.
Under åren i gårdshuset bestämde Anne sig för att hon ville bli författare och journalist.
En dag hörde hon ett radioprogram där man uppmanade folk att spara dagböcker och brev från kriget för att kommande generationer skulle kunna sätta sig in i hur det var. Anne kom då genast att tänka på sin egen dagbok. Tänk om den kunde ges ut som bok då skulle hon kalla den för Gårdshuset. Med detta i tanken började Anne att renskriva hela sin dagbok. Hon ändrade, strök och lade till i texten och anpassade den till en tänkt läsare.
Anne renskrev mer än 300 sidor av dagboken på lösa pappersark, men hon hann aldrig bli färdig med sitt ambitiösa arbete.
Den 4 augusti 1944 bröt sig Gestapo in i gårdshuset - de åtta gömda hade blivit förrådda.
Anne och de övriga fördes först till fängelset i Amsterdam och sen vidare till uppsamlingslägret Westerbork. Efter drygt en månad där skickades de med den sista tågtransporten till förintelselägret Auschwitz-Birkenau i Polen. Här dog Annes mamma. Annes pappa överlevde kriget och återvände till Amsterdam. Där fick han tillbaka Annes dagböcker som hade sparats. 1947 trycktes Annes dagbok för första gången i Holland under titeln Gårdshuset.
Sen dess har den tryckts i miljonupplagor och är en av världens mest lästa böcker.
Margot och Anne
Anne själv fick aldrig uppleva detta. I oktober 1944 fördes hon och Margot från Auschwitz till koncentrationslägret Bergen-Belsen i Tyskland. Försvagade av sjukdomar och svält dog båda flickorna där i mars 1945.
Margot var nitton år gammal. Anne hade ännu inte fyllt sexton.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar